Livet enligt Yaya

Jaha, det kanske är dax att börja presentera mig själv då eftersom min matte inte är direkt superduktig på att göra det så att ni förstår vem jag egentligen är.

Mitt namn är då Yaya och jag har skaffat mig en familj på Öland som jag har full koll på. Enligt mig så är de helt ok trots att jag inte alltid får göra som jag vill. Ta t.e.x häromdagen...
Matte stod och fixade vid datorn och jag tänkte att jag skulle hjälpa till lite. Tänkte att det blir väl bra om jag hoppar upp på den där höga stolen som stod bredvid bordet. Jag tog sats och tog ett jättehopp och lyckades haka mig fast i stolen men helt upp kom jag inte, hur mycket jag än försökte så fanns det ingenting under mina baktassar och jag sprattlade och sprattlade och matte var inte mycket till hjälp då hon tydligen tyckte att detta var otroligt roligt! Efter en hel del sprattlande och tydligen ingen hjälp från människan så bestämde jag mig helt enkelt för att hänga kvar och blänga på matte för att se om hon tänkte hjälpa till och lösa denna situation... Jag såg nog allt att hon funderade på att hämta kameran och ta kort när jag hänger där helt hjälplös!! Men med mina bedjande ögon så lyckades jag iallafall få henne att hjälpa mig...fast inte så som jag hade tänkt mig. Jag fick helt enkelt ned på golvet igen!

Sen har vi ju detta att det går att göra matte jätteglad av att typ bara lägga sig ned! Är det någon som fattar detta? Finns det fler mattar som blir lyriska av att vi hundar lägger oss ned eller?? Ibland så är vi även på promenad i skogen och då får jag byta ut mitt halsband mot något som kallas spårsele...fråga inte mig vad det är, jag har ingen aning. Men när vi är där ute i skogen så dyker det ofta upp massa spännande dofter av folk jag känner och om man följer dessa så hittar man pinnar, godisburkar och leksaker, fattar inte att folk måste tappa allting hela tiden men jag måste vara superduktig när jag hittar dom och ger dom till matte för då blir hon så där jätteglad igen. Tur att man kan hålla henne på gott humör!

Ja nu är det ju inte alltid jag kan hålla de tvåbenta på gott humör, typ nyss så talade matte om för mig att jag var ett monster. JAG MONSTER!!?? Skulle inte tro det!! Jag skulle bara leka lite och då måste man använda allt som en språngbräda, väggar, golv, stolar och människor... Fast hon blev lite gladare när jag lugnade ned mig (jag var helt enkelt skittrött men det behöver vi inte tala om för henne). Så nu tänker jag vila upp mig inför kvällen så att jag kan busa lite ikväll med.

//YAYA