Länge sen nu

Nu är det väldigt länge sen jag skrev något här men det har hänt en del från debuten. Vi har startat lydnadsklass 2 och lägre klass spår men inte nått ända fram. Men känslan tillsammans med denna underbara lilla hund har varit toppen! Efter ett längre tränings uppehåll nu i vår så har vi sen 2 veckor tillbaks hittat glädjen i träningen igen.

Vi har även börjat att köra lite Agility bara för att det verkar superkul och att göra något utanför ramarna. Inte lätt med att hålla koll på alla byten å så men det kommer nog falla på plats snart.

Sen så måste jag bara säga att jag är så otroligt glad för de vännerna jag har i mitt liv! Ni är guld värda för mig!!

Ha det gott!

Livet enligt Yaya (berättelse från debuten)

Igår hade min matte kommit på lustiga saker igen. Tävla hette det visst och lydnadsklass 1 skulle göra. Låter perfekt för mig som är no1 lixom. Jag såg till att köttbullarna blev perfekt skurna och att favvosaken var med i väskan innan avfärden.

Väl framme så skulle hon tydligen fika först utan mig???!!! Vilka tilltag, man kan väl inte låta sin lilla stackars hund sitta i bilen? Hon sa nått om att hundar inte fick vara i publiken, men jag är ju inte vilken hund som helst utan världens sötaste så jag borde väl ändå fått vara med...men inte det inte, jag fick snällt stanna kvar i bilen. Nåväl, till klass 1 då!

Först skulle man tydligen ligga still i två minuter meeeen det luktade ju bara så jättemycket överallt så jag tänkte att jag ligger kvar men kan rotera på stället, säkert ingen som märker något. Men så luktade det jättemycket lite längre bort så jag visade upp ett perfekt kryp för att matte skulle vara nöjd med mig. Men sen så glömde jag helt plötsligt vad jag höll på med och vips så stod jag upp. Jäklar, blev avslöjad där tror jag...

Sen skulle vi gå fint i koppel å vet ni vad!! Matte lämnar min favvosak utanför staketet!! INTE SNÄLLT ALLS!! Men jag får väl hänga med då så kan jag springa och ta den sen när jag har gått färdigt tänkte jag. Men tji fick jag, tydligen så skulle vi göra fler saker än bara gå fint i koppel. Lägga sig ned när matte går kan jag ju men igår så kände jag mig lite förvirrad och som tur är så hjälpte matte till med detta. Som tack för hjälpen så bjöd jag henne på en perfekt inkallning. En sån där 10 ger massa applåder och en väldigt glad matte, kan vara bra att veta i framtiden...
Nu borde jag väl ändå få min favvo men nähä, inte nu heller. Nu skulle jag tydligen stanna när hon bara ränner iväg...ånä, den finten går jag inte på, bästa att hänga på!
Nästa är ju det där med att sitta alldeles, alldeles stilla med den där lustiga träsaken i munnen. Inga svårigheter så langa hit den bara! Men FYYY vad äckligt den luktade, den kan ni bita i själva tänkte jag och helt enkelt så vägrade jag att genomföra detta tilltag!
Nu säger matte att vi är snart färdiga och jag börjar snegla mot där min favvo ligger men den är INTE DÄR!!!! Känner mig lurad och blåst på konfekten men jag tänkte att jag kollar om matte har den i fickan, inte första gången hon lurar mig på det viset men det fanns ingen favvo där heller.
Då får vi väl helt enkelt hoppa lite istället. Det är jag också jäkligt bra på så matte blir återigen så där jätteglad även om jag inte är världens snabbaste på att sätta mig efter hoppet. Men NU borde jag vara värd min favvo!!! Då kommer helt plötsligt människan som hela tiden stått och viftat med en vitt papper med massa siffror på fram till matte och ska prata.... Som tur var så vill hon egentligen bara träffa mig så hon fick en lite Yayapuss även om jag skulle sitta still men det där med still är inte alltid så enkelt.
Sen fick vi en massa applåder igen och vet ni vad som händer då??!! Mattes kompisar öppnar staketet å där är den, MIN FAVVO!!! Lyckan är total så full speta ut med matte och plöja genom publiken bara för att tala om hur mycket jag har saknat den. Sen blev det ännu mer överraskning, man får tydligen massa extra gott när man gör sån här klass 1! Kanske inte är så dumt ändå. Matte verkade glad för jag fick många kramar och pussar av henne. Så nästa gång kanske jag ska se till att ligga stilla till och börja med (fast luktar det så där så är det inte alltid så lätt).

Matte pratade om att nu så har vi gjort debut men jag vet inte riktigt vad hon menar med det men det ska jag nog klura ut så småningom...

Tack för mig /Yaya

Mattes kommentarer då....
Trots de lägsta poängen som jag någonsin samlat ihop på en tävlingsplan så va det så förbaskat kul att tävla igen. Yaya behövde mycket hjälp och det gav jag henne fullt ut. Hade iofs lite svårt att hålla mig för skratt när hon gör en perfekt vänstersväng kryp och fortsätter bakåt på platsen men jag kan lova att man hade inte ens kunnat peta in ett grässtrå under henne så alltid något att glädjas över. I lydnaden hjälpte jag henne och det kändes att hon (trots att hon tycker det är lite jobbigt med atmosfären inne i hallen) tog åt sig och körde på ändå.
Förstår om ni kanske tycker att jag är lite konstig som är nöjd med min lilla hund men den känslan jag hade på plan överväger de låga poängen. Så jäkla kul att vara ute på planen tillsammans med lillfisen även om hon gjorde en hel del tokiga saker där ute.
/Annelie

Min lilla supervessla!

Lilla Oska fick somna in förra veckan. Efter en tids sjukdom som inte ville ge med sig så kändes det som det bästa för henne. Men det är så svårt att ta det beslutet själv... Många gånger har jag ställt mig frågan om jag gjorde rätt och tankarna snurrar och snurrar.

Men jag är så glad att jag fick möjligheten till att få förvalta denna lilla hund som har skänkt mig så mycket glädje. Det enda jag skulle önskat var att jag hade fått ha henne från att hon var valp så vi hade fått mer tid tillsammans, dessa år har gått alldeles för fort.

Vi fick nästa 7 år tillsammans och oj vilken resa vi har varit på. Mycket jobb men härliga belöningar för all tid som vi lade på träningsplanen. Lydnads championatet tog sin tid men vi fick det tillslut, uppflyttade till elitspår och godkända i detta var också så härligt att få åstadkomma tillsammans med Oska som inte hade spår som sin favorit sysselsättning. Men hon har alltid varit en sjysst dam som alltid ställde upp för mig även om det inte alltid blev som det skulle. Som den gången hon skulle springa till rutan men ansåg att stegen var mycket roligare. Hon sprang till konen men istället för att springa till rutan när jag kommenderade så valde hon att springa till stegen och sätta tassen på nedersta steget och tittade på mig precis som om, nu var jag duktig va. Men hon sprang till rutan tillslut ändå även om hon hellre hade velat gå på stegen. Ni som kände Oska vet hur mycket jobb det var med både det ena och det andra men det kändes ändå som om vi kom över de svårigheterna. Jag har haft så kul och lärt mig så mycket tillsammans med henne dessa åren och jag kommer nog aldrig glömma alla härliga träningshelger och kvällar tillsammans med underbara vänner som stöttat och hjälpt oss fram under dessa år. Och ett stort tack till Lena för att jag fick möjligheten att få ha Oska i mitt liv, har inte ångrat en dag!

Denna lilla dam kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta, hon har varit min underbara lilla hund som har ställt upp på alla galenskaper som vi kunde komma på och alltid tyckt att det ha varit kul. Men när dessa dagar kommer då man måste skiljas åt så gör det bara ont, ont i hela kroppen! Saknaden är stor och tårarna kommer fortfarande när jag tänker på henne och allt kul vi har gjort tillsammans.

Sov gott min lilla supervessla....

Älskade lilla hund!

Första sommaren tillsammans.

Oska och jag tog hem KM i bruks på klubben.

<3 p="">

En vacker dam var hon.

Dagen då vi tog Lydnads championatet.

Förkärleken till att äta äpplen fick hon lära sig av Limbo.

Många spår ute på alvaret har det blivit under åren.

Min säkra lilla spårhund!

Dessa pinnuslingar....

När det gäller spåret med Yaya så är hon fortfarande lika kul att spåra med men... hon hämtar gärna in sina leksaker och "äldre" pinnar men när vi kommer till nya pinnar med lite vittring så nosar hon lite på dom sen fortsätter hon att spåra som en liten galning...
Nu har jag kört samma sak som i den vanliga apporteringen, kom in med pinnen fort så får du din boll.  Å ta mig tusan!! Det funkar kanon där med!! Första gången så ville hon spåra vidare men tji det blev inget med det. Lite nonchalant tog hon upp pinnen och glodde på mig. Trots det totala ointresset så fick hon belöning för det hon gjorde. Nästa pinne så hade polletten trillat ned. Pinnen kom in i en rasande fart :-D
Så att kombinera den vanliga grip övningen i apporteringen med spåret blev kanon! Godis är ju bra ibland men hennes älskade bollar gör hon vad som helst för. Nöjd matte som traskade hem från spåret ikväll!