Ölands terv: Min lilla supervessla!

Lilla Oska fick somna in förra veckan. Efter en tids sjukdom som inte ville ge med sig så kändes det som det bästa för henne. Men det är så svårt att ta det beslutet själv... Många gånger har jag ställt mig frågan om jag gjorde rätt och tankarna snurrar och snurrar.

Men jag är så glad att jag fick möjligheten till att få förvalta denna lilla hund som har skänkt mig så mycket glädje. Det enda jag skulle önskat var att jag hade fått ha henne från att hon var valp så vi hade fått mer tid tillsammans, dessa år har gått alldeles för fort.

Vi fick nästa 7 år tillsammans och oj vilken resa vi har varit på. Mycket jobb men härliga belöningar för all tid som vi lade på träningsplanen. Lydnads championatet tog sin tid men vi fick det tillslut, uppflyttade till elitspår och godkända i detta var också så härligt att få åstadkomma tillsammans med Oska som inte hade spår som sin favorit sysselsättning. Men hon har alltid varit en sjysst dam som alltid ställde upp för mig även om det inte alltid blev som det skulle. Som den gången hon skulle springa till rutan men ansåg att stegen var mycket roligare. Hon sprang till konen men istället för att springa till rutan när jag kommenderade så valde hon att springa till stegen och sätta tassen på nedersta steget och tittade på mig precis som om, nu var jag duktig va. Men hon sprang till rutan tillslut ändå även om hon hellre hade velat gå på stegen. Ni som kände Oska vet hur mycket jobb det var med både det ena och det andra men det kändes ändå som om vi kom över de svårigheterna. Jag har haft så kul och lärt mig så mycket tillsammans med henne dessa åren och jag kommer nog aldrig glömma alla härliga träningshelger och kvällar tillsammans med underbara vänner som stöttat och hjälpt oss fram under dessa år. Och ett stort tack till Lena för att jag fick möjligheten att få ha Oska i mitt liv, har inte ångrat en dag!

Denna lilla dam kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta, hon har varit min underbara lilla hund som har ställt upp på alla galenskaper som vi kunde komma på och alltid tyckt att det ha varit kul. Men när dessa dagar kommer då man måste skiljas åt så gör det bara ont, ont i hela kroppen! Saknaden är stor och tårarna kommer fortfarande när jag tänker på henne och allt kul vi har gjort tillsammans.

Sov gott min lilla supervessla....