Oska

Limbo & Oska sommaren 08

Träning tillsammans med bästaste Susanne och Cia

Oska ligger och väntar på sin tur

Leka är kul!

Bästa Oskan:)))

Tänkte att jag skulle tillägna denna bloggen till min lilla Oska idag. Igår på årsmötet så plockade vi hem årets lydnadshund och årets brukshund så därför känner jag att jag måste skriva lite om den tiden som hon har bott hemma hos oss här på Öland.

Som de flesta vet så fick jag förfrågan av Lena på "min" kennel om jag visste någon som ville ha en liten tervtik på 4 år och jag gick genast hem och pratade med familjen om detta och det tog nog ett par veckor innan tanken sjönk in på alla familjemedlemmar;)

Men på midsommardagen 2008 så åkte jag upp och hämtade henne för att ha henne på prov här hemma, ett prov som visade sig bli långvarigt.

Första tiden här hemma så undrade jag nog vad jag hade fått hem... Hon kunde inte möta andra hundar utan att göra utfall och bli helt galen. Lilla damen hade också en väldigt bestämd åsikt om vad man fick göra med henne eller inte. Första gången jag gick ut och tränade och kopplade loss henne så drog hon mot en annan hund och va väl inte speciellt glad, detta gällde även människor som kom och "störde" hennes tillvaro.

Men när det gällde familjen så verkade hon trivas riktigt bra, den äldsta sonen följde hon nog hela första veckan:) Hon hade dock lite problem med att hitta sin plats i huset och det tog nog ett tag innan hon vande sig och hittade sin sovplats o.s.v. Något som inte är några bekymmer längre;)

Under första tiden hon bodde här så va det mycket jobb med den sociala biten, att få henne att acceptera folk och hundar omkring sig och inte lägga för mycket negativ energi på att bli arg eller irriterad på varken mig eller andra. Med god hjälp från härliga vänner så gick det sakteliga framåt och hon började känna sig tryggare tillsammans med mig och övriga i hennes omgivning.

När det gällde Limbo och Oska så va väl hon en tjurpotta i början men Limbo är inte den som lägger ner massa onödig eneri på att bråka så han har varit till stor hjälp i den sociala biten med henne. Blev hon för jobbig så tryckte han till henne så hon lugnade ned sig och sen va det bra med det. Så han har varit en pärla hela tiden i arbetet med Oska och nu när han är lite äldre så är han fullständigt nöjd med att få hänga med och småspåra och träna lite på skoj utan några krav eller så;)

Efter vi väl hade kommit över den svårigheten så va det dax att sätta igång och träna lite mer och det måste jag väl säga att grunderna hos henne var väl satta men jag önskade lite mer glädje i det hela. Minns en gång när jag skulle köra uppletande och ville leka med henne när hon kom in men hur jag än vände och vred på mig så satt hon fot och skulle lämna av föremålet...

Så mycket lek har det blivit och att kunna avbryta ett moment där jag är nöjd är viktigt för mig när jag tränar och detta har även lönat sig.

Vi startade tävling hösten 08 men det gick väl inte så där lysande men vid nästa tävling så gick det betydligt bättre och vi tog första pris i trean. Efter den tävlingen bestämde jag mig för att flytta upp till elitlydnaden och började träna där. Till er som tror att man har det lätt att få en hund som redan är tränad så kan jag säga att så är det inte. Jag har lagt om träningen så att den passar mig som förare och det tar tid, inget som man gör på en kvart direkt. Vissa delar av elitmometen kunde hon så vi byggde vidare på det som saknades. Det är inte lätt när man själv är novis uppe i de högre klasserna men skam den som ger sig. Vi har tränat och tragglat under dessa år och nu börjar det visa resultat:)

När vi kom till spårningen så hade hon inte så där jättemycket driv och inte så mycket motivation till att spåra från början men efter en vecka i Ystad och med god hjälp och goda råd så vändes denna trenden totalt. Nu är hon helt tokig i att spåra och blir överlycklig när man plockar fram sele och lina. När hon kom så va hon uppflyttad till högre klass spår och vi började träna därifrån med moment som jag aldrig har gjort förut. En spännande tid framför oss!! Våren 2010 så blev vi uppflyttade till elit spår och gladare än jag fanns nog inte den dagen!!! Så stolt över min lilla hund som gjorde ett så hejdundrande arbete i skogen och även ute på planen! Vi har även startat elitspår två gånger där vi första gången blev godkända och andra gången så bröt vi spåret då hennes matte inte har lärt henne att det är ok att spåra bland vildsvin (något som jag inte ser fram emot direkt) men vi blev en erfarenhet rikare iallafall;)

Om vi nu då går tillbaka till hennes sätt mot andra hundar och människor så kan jag hälsa att detta är inte ett problem längre. Hon har otaliga gånger varit med på valpkurser och legat ute på planen medans de andra har fått träna sina hundar genom att förbi henne, hon är väldigt glad i sina människor och andra är väl bra där med men hon lägger inte så mycket energi på dom. Ofta tar vi ut Oska när det är hundar som är osäkra på t.ex skott för hon är helt oberörd och detta smittar av sig på de som är lite mindre säkra. Så hon har helt enkelt kommit på att man behöver inte vara så upprörd längre:) Så jobbet som vi har lagt ner på henne har lönat sig! Nu kommer inte hon någonsin bli någon hund som vill umgås med allt och alla men det är ok för mig, hon har allt hon behöver hemma hos oss.

Kom även och tänka på ett läger som vi var på där jag bara la ut hennes bädd mitt bland alla som satt och tittade, själv gick jag ut på planen för att lyssna på vad instruktören pratade om och hon ligger helt avkopplat och sover på sin bädd och bryr sig inte om att det är fullt med folk och hundar runt omkring henne, helt underbart!!! Det är ett sådant tillfälle som värmer hjärtat och talar om för en att man har gjort rätt i träningen.

Så i går kväll när hon fick årets Lydnadshund 2010 och årets Brukshund 2010 på Ölands Brukshundsklubb så skulle jag nästan kunna börja gråta!!! Vilken tur jag hade som träffade Lena den sommaren och fick ta hemn denna lilla underbara hund! Har inte ångrat en dag! Att få möjlighet att arbeta med henne och lära mig massa nya saker under resans gång har varit guld värt! Många kanske tror att det är lätt att ta över en hund som redan är tränade men så är inte fallet. Alla har vi olika träningssätt och tankar runt träning och då läget va som de va när hon kom hem hit så va det mycket jobb med hennes inställning till saker och ting så att bara gå ut och köra va inte på tal om alls. Jag litar jag på henne och hon litar på mig så vi behöver inte ha en massa tjafs om saker och ting, det räcker oftast med en liten blick så är vi överens om vad som gäller. Så det finns inte ord för vad jag tycker om denna lilla härliga dam! Men jag är så otroligt glad för att hon är MIN!

Ha det så gott alla mina vänner!