Hur dum får man vara???

Hel-te vad sur jag är på mig själv just nu! Tävlingen som gick av staplen idag gick fullständigt åt skogen...

Fria följet gick bra men hon tycker inte att det är speciellt kul att gå så länge men höll ihop ändå. Gångrutan missade hon sittandet men det hänger jag inte upp mig på så mycket. Inkallningen var helt ok den med, sen kom vi till rutan... Hon gick knappt ut till konen och allra mindre till rutan. Här bestämmer jag mig att om det går åt fanders på dirigerings apporteringen så skall jag kliva av planen, har ingen lust alls att fortsätta om det skiter sig det med. Mycket riktigt så "fastnar" hon på mitten apporten även denna gången!
När jag säger att jag ska bryta så finns det som tur är väldigt förnuftiga domare, tävlingsledare och andra som får mig att fortsätta att köra!
Nästa moment är hopp/apport, inga bekymmer där heller. Vittringen så lyfte hon en pinne men kom in med rätt men det är ju dock noll i protokollet.
Fjärren gick jättebra, har tagit Susannes tips om att sluta med handtecken och det har visats sig bli mycket bättre än när jag kör med både hand och ord!

Nu kanske jag ska tala om varför jag är så förbannat sur på mig själv... Jo, på träningen i veckan så fick jag problem med att hon inte ville stanna vid konen så jag "bråkade" med henne om att hon skulle stå stilla. Nu menar jag inte att jag bråkade med henne på det sättet men jag skulle aldrig ha gjort det i momentet!!! Därav så blev hon osäker på mig idag och jag fick de resultat jag förtjänade. Tyvärr så förtjänade inte Oska dessa poängbortfall för hon har varit super senaste tiden på träning och jag är helt övertygad om att det var därför hon inte gjorde som hon brukar på rutan och dirigeringen.

Nu har jag gjort upp en plan med mig själv och det är att backa och köra grunderna med en massa lek. Att hon inte stannar kommer jag aldrig mer att tjata med i momentsträning, det får bli utanför istället. Man lär sig av sina misstag har jag hört och jag har ju gjort ett stort sådant nu så då gäller det att se till att hon inte fastnar igen. Vi har ju haft ett jäkla jobb hela sommaren för att få henne på tårna igen då hon har varit låg och jag är lite rädd att jag har tagit ett par steg tillbaks nu.

I veckan så blir det bara skogsträning, framåtsändande och krypträning med en massa positiv energi så hon får rätt förutsättningar till helgens spårtävling!

Men det är alltid kul att åka på tävling och heja på ens kompisar som tävlar. Grattis får jag säga till Eva och Tova för ert 1:a pris i ettan och även till Anette och Lazio från Saxnäs BK som tog 1:a pris och placering i tvåan!! Även de andra som var med var superduktiga, och som sagt det är ju bara att köra på (se på mig) så kommer det snart!

Over and out