...ska det vara så svårt att hitta en massa att skriva? Ibland så har jag helt torka på saker att skriva om i bloggen men ibland så går det hur bra som helst, får väl inse att jag är en liten periodare när det gäller bloggningen!
Här trillar det på i maklig takt men visst kunde det vara mer träning men det finns ju ingen tid!!! Visserligen så skulle jag kunna träna nu istället för att sitta framför datorn men jag har faktiskt tränat innan jag satte mig här, jag lovar.
Helgen på Öland har varit hektisk. Skördefesten tar över hela ön och det är inte lätt att ta sig fram och komma i tid när man ska någonstans. Visserligen så är det lite mysigt men jag skulle vilja kunna åka och kolla själv något år och inte alltid vara upptagen med en massa andra saker. Oska och jag var i lördags på Häst och hunddagarna hos Stall Ninni Svensson för att köra lite uppvisning. Lite synd var det allt att det inte var fler från klubben som var där och visade upp sina hundar. Jag vet ju att det kryllar av dom så varför inte visa upp talangerna? Nåväl, vi visade inte upp hela programmet utan delar av det. Fria följet gjorde vi tillsammans med Meta och Koolon och även inkallning med stå och ligg. Sedan var det upp till mig och Oska. Hon var väl lite väl taggad damen i fråga men skötte sig rätt hyfsat ändå. När vi skulle gå ut från ridhuset så kom där en häst och de är jätteäckliga om Oska får säga sitt. Undra om hon inte fick en smärre hjärtattack när hästen dök upp framför näsan på henne ;)
Limpan har nu blivit förevigad och sitter på min skuldra, något som jag har velat gjort länge men inte kommit till skott med förren nu. Fint blev det i allafall.
Ciatösen är fortfarande sjuk och jag saknar våra träningar och fika pauser ihop. Susanne, vi får ta oss i kragen och fika ihop iallafall! Vi sänder många kramar från oss här på Revgatan!
Nä, nu tog skriv lusten slut igen! Tar nog en runda med hundarna istället.
Ha det gott
2 kommentarer:
Ibland är det så att det är total skrivtorka. Speciellt när det varit mycket runt omkring och då vet man till slut inte vad man ska berätta.
Du Limbo blev ju sååååå fiiiin på skuldran. Helt suveränt! Snyggaste tatton jag sett måste jag säga.
Haha, förstår att Oska blev rädd, såna stoooora jyckar finns lixom inte på hennes gata i stan. ;).
Synd att jag körde åt fel håll och missade er.
Tack snälla du för samtalet. Känns så skönt när man kan "bolla" fram och tillbaka med nån som förstår vad man menar. Å det gör du! Till 100 %.
Ses på torsdag då....hua.
Kramar
Susanne & Cia
Hejsan !
Hoppas att allt är bra med dig! alltid kul att läsa din blogg, och torkan kommer nog snart att gå över.
Kram/ Li
Skicka en kommentar