GOTT NYTT ÅR!!

Nina och Patriks katt Simba som inte alltid har "alla hästarna hemma". Han är väldigt fin men är lite allmänt galen.

Jaha, då var det ett nytt år igen. Precis när man har lärt sig att skriva 2007 så ska man börja skriva 2008 istället. Men det lär man väl sig lagom till december.
Jag låg och tänkte på något i natt. Det är alltid ett jäkla skitväder precis efter nyår nu för tiden, så har det varit ett par år nu. Visst är det fint med snö men det skulle vara kul om man inte höll på att blåsa bort när man ska gå ut med hunden.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hos Nina och Patrik. Där har vi tjejer det jäkligt bra. För några år sedan så sa killarna att det krävs killar till att göra så god mat och ända sen dess så har de fått göra all planering och mat och de har gjort ett kanonjobb så de kan fortsätta med det framöver också tycker jag. Visserligen så kan de aldrig hålla en tid något år men i slutet blir allt bra ändå. En del år så har vi funderat om man ska behöva beställa pizza men det har alltid löst sig så vi har varit mätta och nöjda tillslut. Denna nyårsafton så skulle vi äta vid klockan 19,30 men vi fick snällt vänta tills klockan var 21,00. Därför började vi med kaffe och choklad och skorpor istället, det går ju inte och svälta ihjäl inte!

Ninas pepparkaks skorpor var en räddare i nöden när man är hungrig.

När maten väl var färdig så lyckade alla barn att komma först i kön.

Nettan och Martina är på språng.

Här är kockarna i full gång med matlagningen.

Detta var första nyårsafton på länge som jag var ledig, jag hade bett om ledigt då jag tänkte att jag skulle fira för en gångs skull men såg sedan på schemat att jag jobbade nyårsdagens morgon och la därmed ned alla planer på att fira till det ordentligt. Hela kvällen var lung och det är rätt skönt med tanke på alla raketer, smällare och skräp som för liv överallt. Barnen skulle absolut ha ett nyårsfyrverkeri medans jag gärna avstår och tittar på alla andra som smäller istället. Jag är maniskt rädd för raketer och smällare. Inte för att det smäller men för att de kan ställa till med så stora skador. Min minnesbild när jag var liten var pappas kompis som plockade upp en raket som inte avfyrats och den flossade upp i hans hand. Så han kom in med skinnet hängade längs med sidorna på handen, därför tycker jag inte om raketer som ni förstår. Dessutom så välte det en raket för några år sedan som smällde precis framför Pontus öra, Pers jacka blev sönderbränd när han lyckade få den framför ansiktet på honom men tog upp den värsta smällen. Trots det så blödde han ur ena örat och hade blivit svedd på kinden rejält. Detta hade han glömt fullständigt i år.

Förra året så reagerade Limbo på raketer och smällare så jag åkte iväg med honom på 12 slaget men i år så var vi ute och gick på betryggade avstånd från alla raketer och smällare. Han kollade bara lite sen fortsatte han sin promenad utan att bry sig om det alls. Det var skönt att han inte brydde sig om dom alls när det brakade loss.

Kram Annelie och Limbo