Hemma hos fam. Kjellberg / Mönsterås

Lotta ska ha syskonen att sitta ner för att snällt vänta på
sin godbit...

Om jag skäller så går det nog lite snabbare...
(Snygg vinkel på Lexa, eller hur Lotta )

Limbo har lite svårt för denna uppgift och tycker
att hon är alldeles för slö i sitt utförande...

Syrran Lexa har lite dålig med tålamod hon med...

Idag så bar det av till Mönsterås för att se vad The Kjellbergs gör så här en torsdag. Efter många om och men så kom jag upp ur sängen för att sedan göra en massa saker innan jag kom iväg överhuvudtaget. När jag väl var på väg så kom jag på att jag skulle ha fyllt på spolarvätska i bilen så det var bara att sväng in på macken och fixa det, för det går inte att köra så långt och inte se något över huvudtaget.
Hemma i Mönsterås så var det bara Lotta och en sjuk Agnes hemma och så Lexa förstås... Limbos kära syster som älskar att slå honom så mycket som möjligt men jag säger som domaren på korningen de här syskonen har inga bestående men av saker och glömmer sånt som har hänt dom... Visserligen kan man tolka det som man vill men ibland tror jag även att Limbo tillämpar detta i lydnadsträningen!

Här kommer Limbos rapport från dagen...

Idag så säger matte att vi skulle till syrran och ha kul men när man väl kommer upp dit så får man inte ens gå ur bilen!! Hörde något snack om löp eller nått men jag tycker att det var lite småaktigt att man inte kan få komma ut och hälsa lite, jag som alltid är lugn och sansad.

När väl de där människorna fikat färdigt så kom de ut iallafall....ÄNTLIGEN!!!

Nu är det mycket som ska kollas över innan jag blir inlåst igen men när jag ska ta första steget ur bilen så står syrran där och morrar på mig, bäst att hålla sig i skinnet en liten stund tills hon går bort.
Yippi, nu jäklar ska här springas men det är något lustigt som luktar, undra vad det kan vara??? Det verkar vara Lexa men skit i det jag har inte tid med sådana där längre.

Det verkar vara spår på gång för matte tar minsann fram spårsele och kattmat! Äntligen ska man få lite ordentlig mat igen....

Nu hoppar vi fram till tidpunkten när jag ska gå mitt spår istället för att dravla massa annat.

Som vanligt så tar matte en jäkla tid på sig innan hon har fått på mig sele och trasslat ut linan men jag är en väluppfostrad vovve och sitter still hela tiden (men svär tyst...)

Till min förvåning så är det inte matte som har gått spåret, undra vem det kan vara? Bäst att vara noggrann så man inte missar något. Ha, en pinne hittar jag! Snabbt in till matte för jag vet att jag får godis om man kommer in med sådana här saker.

Då kör vi vidare... Nu börjar jag undra om den som har gått spåret varit riktigt nykter för hon har bara sprungit runt på stället hela tiden Jaja, man vet ju hur matten till syrran är så det är väl bäst att finna sig i dessa dumheter. Efter en stund så hittar jag en pinne till, lyckan är gjord för nu vankas det ännu mer godis från matte.

Nu är det inte långt kvar säger matte men helt plötsligt så kommer jag av mig och har ingen aning om vad det var jag skulle göra. Springer tillbaks till matte och frågar men hon bara nonchalerar mig, vilken typ! Efter lite tänk så var det nog spår vi höll på med tror jag. Visst hade jag rätt, tillslut hittar jag en pinne till och nu vankas det kattmat men som vanligt så har matte inget tempo alls när det gäller att servera mig mat.

Min matte tycker att jag är jätteduktig idag så nu är jag rätt nöjd faktiskt!

Tydligen ska syrran spåra också men jag hakar på där med men inte hittar jag några pinnar eller godis inte. Nästa gång så ska jag nog springa om henne, så det så!!

Det var kul att spåra idag. Limbo gick mycket bra fast han lyckades komma av sig helt ett tag men han kom ju ihåg vad det var han skulle göra till sist. Limbo har inte fått stryk av syrran en ända gång idag så hon har nog gett upp hoppet om honom tror jag. Tyvärr så tog batterierna till kameran slut innan vi kom ut i skogen men jag lovar att det inte ska hända igen...

Men tack för en kul dag iallafall.

Kram Annelie och Limbo

Måndag

Visserligen så jobbar jag helger så jag brukar inte känna av måndagarna så där mycket men det är inte ens kul att höra ordet MÅNDAG! Då vet man ju att man har 5 dagar kvar till nästa helg. Inte för att jag inte trivs på jobbet för det gör jag men ibland så skulle man bara vilja ha semester och hinna med allt sådant som hänger över en hela tiden.

Någon träning blev det inte idag, bara en lång promenad. Jag ska iväg till jobbet om 30 minuter men jag hinner nog med lite i kväll när jag kommer hem.

Kram Annelie

TV-spel

Jag bara undrar...
Får man vara smått beroende av TV-spel när man är 34 år???
Jespers Gitar Hero är så jäkla kul så han börjar nog undra när jag ska flytta från hans rum. Häromkvällen så skulle jag dammsuga men när jag var i trappan och dammsög så ringde telefonen så jag tog det uppe på hans rum. Samtidigt så är spelet igång och Jeppe ligger och gör sina läxor. Bara en låt tänkte jag.....
När jag väl var färdig och dammsög vidare för att sedan gå ut med hunden så frågade jag Per om han skulle med men han tyckte faktiskt att klockan hade blivit för mycket och undrade hur det kunde komma sig att jag stått och spelat i 1,5 timme, ojsan....

Kan bara inte låta bli....

Borta är blåsten och en härlig sol har varit framme hela dagen! Allt ligger kvar i trädgården precis som det ska och inget har blåst bort...
Idag så har Limbo tränat lydnad och det kändes faktiskt som om han idag tyckte att det var riktigt kul men han blev skit trött när vi var färdiga. Vi har tränat på framförgåendet, krypet och position.
Framförgåendet fungerar riktigt bra förutom att han har lite bråttom när jag säger före och hinner inte alltid hindra sig innan det tar stopp i kopplet men vi lägger inte ner så mycket bråk på det för det kan ju vara plus när vi ska sätta ihop framåtsändandet sen. Han stannar bra utan att vända sig om vilket han har haft en tendens att göra varje gång bara för att kolla av att matte är med...
Positionsträningen gick med en rasande fart då han hade väldigt bråttom hela tiden och hamnade lite för långt fram men till slut så gick han bra. Han måste bara "landa" lite först.
Sen kom vi till det för Limbo jobbigaste momentet idag: KRYP! fasiken matte, du kan väl krypa själv!! Efter ett par grodhopp och lite skall under krypet (inte alla som kan det...) så kröp han mycket bra men jag måste hela tiden påminna honom om vad det är han ska göra.

Sen blev det en långpromenad med Per och Pontus. Pontus visade oss ett nytt fika ställe som de hade hittat när de var på upptäcksfärd med skolan och det var jättefint och en kanonutsikt. Limbo verkade trivas för det var en massa backar överallt så han sprang omkring som en liten tok, upp och ner hela tiden. Hmmm... här kan man nog träna lite extra på kondisen med den lilla köttbullen tänkte jag för mig själv. Man kan ju inte skryta med att det finns så mycket berg eller ens backar på Öland så man tager vad man haver....
Pontus har bestämt sig för att han ska följa med när vi ska vara där och träna så lite sällskap får jag allt.
Kram Annelie

Jaha, då var det en ny storm som gör antågande över landet. Visserligen så brukar det inte vara så farligt när de varnar innan men det var ändå bäst att plocka upp allt som låg löst ute i trädgården. Lite mysigt är det allt när det knakar i huset och man kan kura ihop sig under täcket ordentligt.

Limbo tycker inte att det är så där jättemysigt med denna blåsten, man kan tycka att han borde har vant sig vid den efter alla dessa år på Öland men tydligen inte.
Idag blir det träning inomhus för varken Limpan eller jag tycker att det är kul att vara ute. Så vi får träna inne istället. Idag så blir det koncentrationsövningar för det behöver han verkligen öva på. Han har lite väl svårt att hålla fokus allt för länge.

Ha det gott!
Annelie

Ledig

Vad det är härligt med en ledig dag, men den försvinner alldeles för fort. Snart är det dax att gå upp och ge sig på en ny arbetsdag.
Dagen har bestått av tandläkarbesök, massage, handling sen kom alla hem och skulle ha mat så då var den dagen slut. (kanske är bättre och jobba iallafall...)

Nu i veckan så sätter vi igång och jobbar med skolan igen. Det har varit skönt att ta det lite lugnt ett tag men nu kör vi igång i samma tempo igen. De blir ju så glada när vi inte tycker som dom men man måste väl tänka på barnen i första hand och inte bara pengar hela tiden.

Limbo har börjat sin lydnadsträning lite smått med positionsträning och förflyttningar. Det känns riktigt bra och om jag bara kör igång honom ordentligt innan så är han helt med på noterna.

På återseende. / Annelie

Nytt år, ny träning

Nu har man fått tillbaks träningslusten ordentligt igen och har planerat upp vår träning. Jag skulle så gärna vilja starta lägre tävlingen på hemma klubben i april men det är fortfarande problem med den där jäkla platsliggningen!
Spåra är väl det som han tycker bäst om just nu för lydnaden har vi inte lagt ner så där jättemycket tid på men det är dax att köra igång den med.
När man är inne och läser på Alex och Rekos blogg så får man lite dåligt samvete för att man inte träna tillräckligt. Fast det är ju positivt när det finns så duktiga ekipage så jag om några år kan få komma och heja på dom i SM (ingen press Alex)!


Denna veckan så har vi börjat vårt nya liv här hemma, inga chips eller godispåsar!!! Faktiskt så har det gått kanonbra. Visserligen så saknar jag min Coca-Cola lite men det är väl som att sluta och röka när man ska lägga av med det också kan jag tänka mig.
Men ärligt talat så känner man sig mycket bättre och piggare nu när man har hållt sig till nyttig mat hela veckan så det kommer inte bli några problem alls att fortsätta nästa vecka.

/Annelie

Barometern Cup 2008

I torsdags så var vi på fotbolls cup med Pontus inne i Kalmar. De spelade jättebra men tappade lite ibland men överlag så gjorde de ett kanonjobb under hela dagen.

Det gäller att vara på hugget om man ska hinna med.

/Annelie

GOTT NYTT ÅR!!

Nina och Patriks katt Simba som inte alltid har "alla hästarna hemma". Han är väldigt fin men är lite allmänt galen.

Jaha, då var det ett nytt år igen. Precis när man har lärt sig att skriva 2007 så ska man börja skriva 2008 istället. Men det lär man väl sig lagom till december.
Jag låg och tänkte på något i natt. Det är alltid ett jäkla skitväder precis efter nyår nu för tiden, så har det varit ett par år nu. Visst är det fint med snö men det skulle vara kul om man inte höll på att blåsa bort när man ska gå ut med hunden.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hos Nina och Patrik. Där har vi tjejer det jäkligt bra. För några år sedan så sa killarna att det krävs killar till att göra så god mat och ända sen dess så har de fått göra all planering och mat och de har gjort ett kanonjobb så de kan fortsätta med det framöver också tycker jag. Visserligen så kan de aldrig hålla en tid något år men i slutet blir allt bra ändå. En del år så har vi funderat om man ska behöva beställa pizza men det har alltid löst sig så vi har varit mätta och nöjda tillslut. Denna nyårsafton så skulle vi äta vid klockan 19,30 men vi fick snällt vänta tills klockan var 21,00. Därför började vi med kaffe och choklad och skorpor istället, det går ju inte och svälta ihjäl inte!

Ninas pepparkaks skorpor var en räddare i nöden när man är hungrig.

När maten väl var färdig så lyckade alla barn att komma först i kön.

Nettan och Martina är på språng.

Här är kockarna i full gång med matlagningen.

Detta var första nyårsafton på länge som jag var ledig, jag hade bett om ledigt då jag tänkte att jag skulle fira för en gångs skull men såg sedan på schemat att jag jobbade nyårsdagens morgon och la därmed ned alla planer på att fira till det ordentligt. Hela kvällen var lung och det är rätt skönt med tanke på alla raketer, smällare och skräp som för liv överallt. Barnen skulle absolut ha ett nyårsfyrverkeri medans jag gärna avstår och tittar på alla andra som smäller istället. Jag är maniskt rädd för raketer och smällare. Inte för att det smäller men för att de kan ställa till med så stora skador. Min minnesbild när jag var liten var pappas kompis som plockade upp en raket som inte avfyrats och den flossade upp i hans hand. Så han kom in med skinnet hängade längs med sidorna på handen, därför tycker jag inte om raketer som ni förstår. Dessutom så välte det en raket för några år sedan som smällde precis framför Pontus öra, Pers jacka blev sönderbränd när han lyckade få den framför ansiktet på honom men tog upp den värsta smällen. Trots det så blödde han ur ena örat och hade blivit svedd på kinden rejält. Detta hade han glömt fullständigt i år.

Förra året så reagerade Limbo på raketer och smällare så jag åkte iväg med honom på 12 slaget men i år så var vi ute och gick på betryggade avstånd från alla raketer och smällare. Han kollade bara lite sen fortsatte han sin promenad utan att bry sig om det alls. Det var skönt att han inte brydde sig om dom alls när det brakade loss.

Kram Annelie och Limbo