Jaha...

Sonja och Mpenzi efter platsliggningen

Gamla Alfa vill faktiskt ha sin godis nu!

Så här såg dagen ut när vi gav oss iväg, helt underbart.

Limbo har nog inte koll på vad vi håller på med alls, matte brukar inte vara uppe vid denna tiden alls. Defenitivt inte när det är helg!

Cia (Axevas Svecia) lyckades fastna på bild fast hon var svår att fånga...

Platsliggning kl. 2. Snygg färgblandning. Cookie sticker ut en hel del med sin vita färg.

En glad Anki och Cookie efter platsen.

Å, så kan vi ju berätta hur det gick för oss...

Min insändare till tidningen ser ut så här ungefär....

Terv 7 år. En aning småfet men annars inga defekter. Lyssnar ibland när han känner för det man inte så gärna. Skänkes men jag kan även betala om det är så...

Som ni förstår så gick det inte så bra idag. Ärligt talat så var det länge sedan jag var så här sur på honom.
Vi börjar från början:

Sittande i grupp: När jag vi har lämnat hundarna och vänder oss om så står han bakom mig och sätter sig där istället.

Liggande grupp: Jag hör kedjan rassla och förstår att han är uppe. När vi kommer runt till gömstället så säger den sista i gruppen att han står precis runt hörnet och kollar. Där står han sen i 4 minuter och väntar.

Fritt följ: Rätt bra trots att jag inte är alls på humör.

Sättande under gång: Mycket bra om jag ska vara ärlig.

Inkallande med ställande och läggande: Segar som fasiken på både ställandet och läggandet men genomför iallafall momentet.

Rutan: När man ändå har tappat så många poäng så riktar jag in honom. Han startar i bra fart men efter halva sträckan så vänder han sig om och bara glor på mig precis som om han hade glömt vad det var han skulle göra. Där är det momentet kört och jag tar tillfället i akt och kör honom mot rutan iallafall. När jag går emot honom och säger rutan så blir han helt ställd och springer in och ställer sig där, nog vet han vad han skall göra.

Hopp apport: Jag lyckas kasta apporten rakt och det ska inte vara några problem alls att gå tillbaks över hindret men han väljer att springa runt. Innan han hinner runt så drar jag till med ett dk så han hoppar snett över hindret. Nu är det som så att bredvid oss så finns alla tävlingsledarens saker och de måste ju givetvis vara mycket roligare än matte...

Om det hade kunnat ryka ur öronen på mig så hade det gjort det vid detta laget. Jag känner bara att jag måste gå och sätta honom i bilen innan jag gör mig olycklig och väljer att bryta tävlingen. SKITKUL!

Efter några timmar så har jag lugnat ner mig och jag tar hjälp av Outi och Alfa för att gå ut och köra ett sättande i grupp och läggande. Samma visa här men denna gången gick han bet på alla håll och kanter. När jag lämnar honom för sättandet så reser han sig och börjar nosa med en gång men nu är Outi där. När hon ska ta tillbaks honom till sin plats (absolut ingen hårdhänt alls) så börjar det lilla krypet morra på henne men det va helt fel person att morra på. Hon nyper bara till hon lite lätt och säger till honom att han ska sätta sig, snacka om att han blev paff. Först så kommer det någon som säger till honom och sen kan han inte ens skrämma bort henne med att morra.
När det gäller platsen så gjorde han likadant men denna gången så valde han att inte morra på Outi, smart vovve!
Nu kommer jag inte att sätta min fot på en tävlingsplan förrän jag känner att jag kan lita på honom i alla moment. Momenten kan han man han väljer att göra det som faller honom in för stunden.

Visst är dom härliga?????

God Natt!