... men lycklig ändå!
Ibland så är det bara så där bra som det kan bli och just nu så är jag i en sån tid.
HÄRLIGT!
tisdag 24 juni 2008
torsdag 19 juni 2008
Tråk
Nu har man avklarat det mesta som skulle avklaras innan sommaren och det känns rätt bra faktiskt. Hemkommen från en helt fantastiksk SM som gick av stapeln i helgen på Lundegårds Camping på Öland. Jag var där som kökspersonal och att det kan vara så kul att diska hade jag ingen aning om men har man trevliga vänner i diskbaljan så går det som en dans!
Men vilket jobb alla ansvariga har lagt ned inför denna helg! Ett jättestort tack till dessa underbara människor!
Pontus och jag var även en liten runda på minigolf banan (större banor än så får vara...) och då helt plötsligt så ser man en liten terv valp, jösses så söt. Tittade man sen vidare så visade det sig att den som håller i kopplet är Lena! Inte hade jag tänkt att hon skulle vara här, hon kan väl åtminstånde tala om såna saker för sina valpköpare, en ren och skär skyldighet tycker jag:) Jag kunde ju faktiskt ha gått miste om att få gulla med lilla Tindra och sånt vill man inte missa.
Dessutom så har tydligen Lena en liten Oska hemma som jag hemskt gärna skulle vilja ta hem hit men än så länge så har jag inte fått den jag bor med att gå med på det. Med tanke på att jag vill tävla och att Limbo faktiskt börjar bli till åren så skulle hon passa mig ypperligt. Man slipper valpåldern och slyngelåldern. Ja, man får ju ett färdigt koncept som bara är att köra på med men tydligen så delar vi inte samma uppfattning här hemma. Vi får ge det ett par dagar till så får vi se sen. Det skulle vara urtråkigt att bara kasta bort en sådan chans, de växer ju inte på träd direkt.
Nä, nu är det jobb för resten av dagen så det är bäst att pallra sig dit nu.
Kram på er och Glad Midsommar!!
Men vilket jobb alla ansvariga har lagt ned inför denna helg! Ett jättestort tack till dessa underbara människor!
Pontus och jag var även en liten runda på minigolf banan (större banor än så får vara...) och då helt plötsligt så ser man en liten terv valp, jösses så söt. Tittade man sen vidare så visade det sig att den som håller i kopplet är Lena! Inte hade jag tänkt att hon skulle vara här, hon kan väl åtminstånde tala om såna saker för sina valpköpare, en ren och skär skyldighet tycker jag:) Jag kunde ju faktiskt ha gått miste om att få gulla med lilla Tindra och sånt vill man inte missa.
Dessutom så har tydligen Lena en liten Oska hemma som jag hemskt gärna skulle vilja ta hem hit men än så länge så har jag inte fått den jag bor med att gå med på det. Med tanke på att jag vill tävla och att Limbo faktiskt börjar bli till åren så skulle hon passa mig ypperligt. Man slipper valpåldern och slyngelåldern. Ja, man får ju ett färdigt koncept som bara är att köra på med men tydligen så delar vi inte samma uppfattning här hemma. Vi får ge det ett par dagar till så får vi se sen. Det skulle vara urtråkigt att bara kasta bort en sådan chans, de växer ju inte på träd direkt.
Nä, nu är det jobb för resten av dagen så det är bäst att pallra sig dit nu.
Kram på er och Glad Midsommar!!
tisdag 10 juni 2008
Snart SM
Nu var det ett tag sen, igen:)
Vi har inte varit så där jätteflitiga på träningsfronten men det blir det ändring på efter helgen som kommer. Då skall jag vara funktionär på
SM lydnad/agility uppe på Lundegård på Öland. Det ska bli kul att se eliten tävla plus att vi har en hel del egna agility ekipage från Ölands BHK som skall tävla så ett stort lycka till nu i helgen!!!
Jag har iallafall testat den nya selen när vi har spårat (tack Lotta, det tog ju inte så lång tid...) och den satt mycket bra och det känns som om han kan arbeta mer fritt och han snor inte in sig lika mycket som han gjorde innan.
Jag vill sända en liten tanke till Kerstin, du är en helt underbar person som förtjänar att ha lite ledigt och bara ta hand om dig och Ockra. Gör bara sånt som du vill göra nu när du blir ledig, ta hand om bara dig... Kram
På återseende
Vi har inte varit så där jätteflitiga på träningsfronten men det blir det ändring på efter helgen som kommer. Då skall jag vara funktionär på
SM lydnad/agility uppe på Lundegård på Öland. Det ska bli kul att se eliten tävla plus att vi har en hel del egna agility ekipage från Ölands BHK som skall tävla så ett stort lycka till nu i helgen!!!
Jag har iallafall testat den nya selen när vi har spårat (tack Lotta, det tog ju inte så lång tid...) och den satt mycket bra och det känns som om han kan arbeta mer fritt och han snor inte in sig lika mycket som han gjorde innan.
Jag vill sända en liten tanke till Kerstin, du är en helt underbar person som förtjänar att ha lite ledigt och bara ta hand om dig och Ockra. Gör bara sånt som du vill göra nu när du blir ledig, ta hand om bara dig... Kram
På återseende
torsdag 29 maj 2008
Ibland så måste man stanna upp...
Idag så fick jag mig en riktig tankeställare. Pontus kom till jobbet glad i hågen och berättade att det var öppet hus på hans skola ikväll. Just denna dag var inte rätt, både Per och jag hade fullt upp med träningar, kursavslutningar och konfirmations information.
Det gör inget sa Pontus och vände ryggen till mig och så ser jag hans axlar skaka lite försiktigt. Jag förstår att han gråter och är ledsen för att vi inte kan komma, det gör riktigt ont i hela mig när jag hör hur han försöker hålla tillbaks tårarna. Jag kände mig helt usel som förälder.
Jag ringde en vän till mig som lovar att ta hand om Jespers konfirmations info och ringer sen Per och ser till så att han kan komma till Pontus skola, själv hade jag en kursavslutning och hade det varit en vanlig kursomgång så hade jag ställt in den men en avslutning är svår att ställa in. Det kändes som om Pontus mådde lite bättre men jag vet att han hade velat att jag skulle vara där...
När allt detta hände idag så tänkte jag på den dikt som Susanne har i sin blogg "jag har inte tid".
Vi rusar igenom livet i full fart hela tiden men allt för sällan så stannar vi upp och känner efter vad som egentligen är viktigt för oss. Är det pengar, möten eller saker som gör att vi känner oss lyckliga? Jag vet vad som gör mig lycklig och det är inte dessa saker som jag vänder mig till när jag behöver uppmuntring eller tröst.
Jag minns en morgon när Pontus trodde att jag låg och sov, han strök försiktigt med handen över min kind. Så där som man gör när man verkligen älskar någon. Det var inte lätt att låta bli att öppna ögonen men om jag hade gjort det så hade han nog tagit bort handen. Det är inte alltid så lätt att visa vad man tycker när man är kille och 10 år.
Det är samma sak med Jesper, visserligen har vi våra fajter nu när han är tonåring men det är värt hur mycket som helst när man får en kram eller ett varmt ord från honom. Per lika så, det känns härligt att veta att man tycker om varandra lika mycket som man gjorde för 15 år sedan.
Sen har man en hund som man kan trösta mig när jag behöver utan att ställa några frågor.
Detta är alltså det som jag vänder mig till när jag behöver något, MIN FAMILJ!
Jag måste stanna upp lite och känna efter vad som är viktigt här i livet...
Jag måste bara få lägga in att vi hade en helt underbar avslutning för våra kursare, de var så duktiga så Alexandra och jag nästan tappade hakan!
Nu ska jag gå upp och säga godnatt till mina underbara barn.
/Annelie
Det gör inget sa Pontus och vände ryggen till mig och så ser jag hans axlar skaka lite försiktigt. Jag förstår att han gråter och är ledsen för att vi inte kan komma, det gör riktigt ont i hela mig när jag hör hur han försöker hålla tillbaks tårarna. Jag kände mig helt usel som förälder.
Jag ringde en vän till mig som lovar att ta hand om Jespers konfirmations info och ringer sen Per och ser till så att han kan komma till Pontus skola, själv hade jag en kursavslutning och hade det varit en vanlig kursomgång så hade jag ställt in den men en avslutning är svår att ställa in. Det kändes som om Pontus mådde lite bättre men jag vet att han hade velat att jag skulle vara där...
När allt detta hände idag så tänkte jag på den dikt som Susanne har i sin blogg "jag har inte tid".
Vi rusar igenom livet i full fart hela tiden men allt för sällan så stannar vi upp och känner efter vad som egentligen är viktigt för oss. Är det pengar, möten eller saker som gör att vi känner oss lyckliga? Jag vet vad som gör mig lycklig och det är inte dessa saker som jag vänder mig till när jag behöver uppmuntring eller tröst.
Jag minns en morgon när Pontus trodde att jag låg och sov, han strök försiktigt med handen över min kind. Så där som man gör när man verkligen älskar någon. Det var inte lätt att låta bli att öppna ögonen men om jag hade gjort det så hade han nog tagit bort handen. Det är inte alltid så lätt att visa vad man tycker när man är kille och 10 år.
Det är samma sak med Jesper, visserligen har vi våra fajter nu när han är tonåring men det är värt hur mycket som helst när man får en kram eller ett varmt ord från honom. Per lika så, det känns härligt att veta att man tycker om varandra lika mycket som man gjorde för 15 år sedan.
Sen har man en hund som man kan trösta mig när jag behöver utan att ställa några frågor.
Detta är alltså det som jag vänder mig till när jag behöver något, MIN FAMILJ!
Jag måste stanna upp lite och känna efter vad som är viktigt här i livet...
Jag måste bara få lägga in att vi hade en helt underbar avslutning för våra kursare, de var så duktiga så Alexandra och jag nästan tappade hakan!
Nu ska jag gå upp och säga godnatt till mina underbara barn.
/Annelie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)